Apropå långa tv-serier är Våra vänners liv i SvT inte så pjåkig. Väl byggda berättarbågar och i det stora hela engagerande öden, men jag har seriösa problem att förstå mig på relationen mellan Jakob Ericksson och Meliz Karlge rollfigurer, Pontus och Anna. Den senare beter sig genomgående på ett extremt empatistört vis utan reaktion från vare sig omgivning eller manusförfattare, och framförallt inte från Pontus. Varför accepterar han utan fajt att han måste flytta ut till en etta i Akalla och hon behåller den stora våningen i stan? Varför måste han betala underhåll när de har delad vårdnad? Varför tar han hennes extremt kalla attityd? Varför hukar han hela tiden?
Jag menar inte att vare sig Pontus eller Annas agerande är osannolikt, det finns många störda och ojämlika relationer därute, men eftersom det annars rör sig om ett manus som bygger på igenkänning och en slags allmän moral och logik, sticker deras relation ut som en Sverigedemokrat i en Prideparad.
Kort sagt, om Pontus hade varit otrogen eller gjort något annat ont som orsakade skilsmässan så vore hennes reaktion förståelig, men han framställs som en alltigenom godhjärtad, om än lite neurotisk människa.
Kanske är just det som är klon, man har kanske medvetet väntat med informationen om att Pontus agerat notoriskt häradsbetäckare, eller att han är psykopat, laserman eller dylikt. Något mindre än så kan tyvärr inte accepteras.
Sex avsnitt kvar, fan vet om jag orkar…
-
Tidningen Vi
-
Ingemar Unge
-
Nyfiken på Vi Biografi?
-
Nyfiken på Vi Läser?
Jag haller inte med. Serien har sa har langt inte utgett sig for att aterspegla allman moral eller logik. Den vill i stallet vacka fragetecken och funderingar. Det ar det som gor den trovardig i min mening: Manniskor ar konstiga och irrationella och skildringen av Anna som flyr sin angest och sina skuldkanslor genom att vara ovanligt kanslokall ar extremt verklig. Pontus har tappat all kontroll men forsoker desperat halla en schysst fasad, medan Anna maste vara kall och hard for att kunna vara konsekvent i sitt beslut om skilsmassa. Jag tror inte att det finns nagon klo, mer an att Anna insett att hon borjar narma sig 40 och vill leva sitt liv med lite mer passion och lite mindre produktionsbyra. Det ar klart att Pontus logiskt sett inte ska acceptera premisserna om att fa bo i Akalla m.m. men han har tappat kontrollen och kan inte gora nagot at det. Igenkanningen ar maximal. Detta passar karaktarerna valdigt bra och allt annat hade jag bara uppfattat som tillrattalagt.
Det där med igenkänning är naturligtvis subjektivt, men jag invänder som sagt inte mot det som sker, utan det som inte sker, alltså att ingen reagerar på att Annas agerande – inte ens någon i kompisgänget. De brukar ju inte vara sena att lufta sina åsikter om varandras liv. Varför denna plötsliga tystnad? Alla andra linjer reds ut, eller bearbetas åtminstone, pappan som inte vill donera njuren, förhållandet med en äldre kvinna, jobbiga svärföräldrar, osv men inte ett ord när bästa kompisen blir dumpad och förnedrad av sin exkvinna och förpassad från trygg innerstadstillvaro till sliten förort.
I mina ögon är det uppenbart att en pusselbit saknas. Eller möjligtvis en skruv hos manusförfattarna.
Jag hörde att han som regisserade första avsnittet fick sparken och Georgsson fick ta över (det är därför det stod ”Regibearbetning Henrik Georgsson” i förtexterna), kanske föll något bort i processen..?
Jag har forstatt att det funnits atskilligt i produktionen som inte gatt den vag som var tankt fran borjan, men jag tycker att de lyckas halla ihop det hyfsat bra anda.
Apropa Pontus och Annas rollspel, kan det kanske vara sa att hon betalade for lagenheten nar de flyttade dit (innan de gifte sig) och genom aktenskapsforord lagger beslag pa densamma i skilsmassan? Han fick ju 100 papp som plaster pa saren – han kanske egentligen inte skulle haft nagot alls? Vad betraffar kompisdiskussionerna sa tycker jag det gar i linje med Pontus karaktar att inte alta sina problem eller riskera att framsta som martyr. Han vill framsta som stark och optimistisk och later darfor vannerna tro att allt ar under kontroll.
Jag tror att Pontus fortfarande är kär i ex-frun, det är därför han beter sig sådär.
Anna tror nog att hon måste vara sådär överdrivet kompromisslös så han inte ska få för sig att de kanske finns något hopp för de två.