Det var ett tag sedan jag skrev här. Kände efter en tremånaders prövotid att bloggandet inte var för mig. När man som jag har till jobb att skriva och prata om film, uttrycka åsikter i diverse forum känns inte behovet att blogga så stort, helt enkelt. Dessutom har jag vare sig den tid eller den åsiktstourette som krävs.  En  blogg ska vara ofta uppdaterad med väsentligheter för att vara intressant, annars kan det gott vara. Det finns få saker som är så ödsliga som en blogg i träda.

Ville bara säga detta, eftersom jag fått en del frågor om varför det händer så lite på denna sida.
En sista åsikt bara, när jag ändå är här: jag var igår och tittade på det omtalade stjärnskottet på Stå-upp-himlen, Aziz, på Chinateatern i Sthlm. Han är otroligt säker på scen, han har en pondus och scennärvaro som få (någon?) svensk kollega har, men materialet… nja. Inget vidare. Pubertalt och nästan löjeväckande sexfixerat. Ett, kanske två skämt om blow jobs kan vara kul men Aziz låter ca 70 % av showen gå i grabbighetens tecken. Besvikelsen var stor. Hos mig. Stora delar av publiken (som bestod av några kända svenska ståuppare och resten unga män) verkade dock ha ganska kul.